Är du dig själv på jobbet? En fråga vi kanske inte ställer oss lika ofta som vi skulle behöva. De flesta har arbetskamrater och "work besties", alltså en bästis på jobbet. Men för många skulle det nog vara ett stort kliv att umgås privat, utanför arbetstid. För vad skulle vi prata om?
Oräkneliga gånger har jag hamnat i situationer utanför arbetstid med kollegor som jag kommer fantastiskt bra överens med på kontoret där det aldrig uppstår en stel stämning, och aldrig blir obekvämt. Men så fort jag inte befinner sig i jobbsfären och helt plötsligt är fri att prata om vad som helst, då låser det sig. Varför? Är vi olika personer på jobbet och utanför arbetstid?
Individen som koncept har tagit sig nya proportioner sedan pandemin och det omhuldade hybridarbetet. För många som har möjlighet att jobba vissa av arbetsveckans dagar hemmavid har det plötsligt ställts andra typer av krav på en som anställd. Vad är egentligen en arbetsdag? Hur mycket hinner jag med hemma, till skillnad från på kontoret? Behöver jag ta på mig byxor idag?
Gränserna för äkthet suddas ut
Dagligen matas vi med nyheter som spänner över hela sanningsspektrumet – från faktabaserad sanning till totala fabrikationer. AI har blivit snudd på obehagligt verklighetstroget, i synnerhet när det kommer till röståtergivning. Här om dagen såg jag ett klipp där rapparen Kanye Wests röst hade lagts över en annan persons röst, och en AI-generator tagit fram ett beat utifrån instruktionerna att det skulle vara så likt ett typiskt Kanye West-beat som möjligt. Resultatet? En helt ny låt med Kanye West, visserligen med text skriven av en människa och grundrösten rappad av en annan, men låten som följde hade lika gärna kunnat skrivas, produceras, framföras och spelas in av den riktiga artisten. Vi vet inte längre vad som är äkta, och det kan vara skrämmande.
På många arbetsplatser introduceras AI mer och mer, och autenticiteten utmanas konstant. Är det okej att använda AI i sitt arbete, och i vilken utsträckning?
BeReal skalar långsamt bort den yta som sociala medier har tvingat fram, en yta som bara visar livets goda, positiva, fina sidor och i stället lyfter det som nästan alla av oss hela tiden upplever – vardagen.
En annan yta där autenticitet konstant utmanas är naturligtvis sociala medier. Instagram är grogrund för en förskönad yta – vem vill se bilder på ett ostädat vardagsrum eller en oduschad kändis i mjukiskläder? En nykomling som blivit något av en antites till Instagrams putsade fasad är appen Bereal. Den lanserades 2020 och under 2022 exploderade dess popularitet, särskilt på colleges i USA. Plattformen går ut på att användaren får en tidskritisk pushnotis och måste ta två bilder, en bild på det hen har framför sig och en selfie, en gång per dag. Bilderna raderas dagen efter när det blivit dags att göra nästa uppladdning. Publicerar du inte bilder kan du heller inte se andras bilder.
BeReal skalar långsamt bort den yta som sociala medier har tvingat fram, en yta som bara visar livets goda, positiva, fina sidor och i stället lyfter det som nästan alla av oss hela tiden upplever – vardagen. BeReal försöker heller inte dölja sin agenda, ett av appens motton är "BeReal won’t make you famous – if you want to become an influencer, you can stay on TikTok and Instagram". Appen erbjuder en intimitet som vi vid det här laget saknar från jättarna Instagram och TikTok. Många följare och visningar innebär inte att det automatiskt skapas en betydelsefull relation med andra användare; i många fall är det snarare tvärtom.
"Jag kanske dränerar hela min energidepå för att komma överens med kollegor under arbetstid, men så fort den där pressen inte existerar längre blir jag någon annan."
Det är inte konstigt att BeReal blivit en populär motvikt till nyss nämnda jättar. Rapport efter rapport tyder på att många, i synnerhet unga, upplever press att visa upp en perfekt yta i sociala medier. Och frågan är om många inte upplever samma typ av press även på jobbet? Jag kanske dränerar hela min energidepå för att komma överens med kollegor under arbetstid, men så fort den där pressen inte existerar längre blir jag någon annan. Och spelar det egentligen någon roll? Vad är det som säger att den jag är på jobbet är mer autentisk än den jag är utanför arbetstid?
Kanske alla arbetsplatser borde införa en egen, intern BeReal, där anställda får dela med sig av tråkiga och grå arbetsuppgifter de gjort den dagen. Det är lätt att hela tiden lyfta stordåden – ärligt talat vill vi ju hela tiden påminnas om vad som gör oss bra – men ett överflöd av positivism och extraordinära prestationer av kollegor och medmänniskor sätter åtminstone undermedvetet en press på oss. Tänk på att för varje prisbelönt kampanj, slutrapport eller mål sitter det tio personer och levererar årsrapporter, statistik och skatteunderlag som gör att företaget överhuvudtaget går runt.
Kanske är det dags att vi börjar hylla den gråa vardagen?
Om skribenten
David Johansson vurmar för att dokumentera världen i skrift och bild via tangentbord och analogt fotografi. Att förmedla det som är äkta från vår vardag, vår verklighet, är bland det viktigaste för honom som inte sällan citerar mästerfotografen Henri Cartier-Bresson: "Jag bryr mig egentligen inte om fotografiet i sig. Jag vill bara fånga en ögonblick av verkligheten."
Illustration: Rebecka Hägglund
Populära artiklar
